Hur kan jag få läraren att ge mer positiv uppmuntran till sonen?

Publicerad i DN 2020-08-20

Fråga

Min son har precis gått ut ettan och hade utvecklingssamtal innan sommarlovet. Samtalet gjorde mig väldigt besviken på grund av den totala bristen på positiv uppmuntran och bekräftelse från lärarens sida.

Sonen går i en skola som jag för övrigt tycker är bra. De lägger stor tonvikt vid barnens självständighet, vilket även avspeglar sig i att barnen själva ska hålla i utvecklingssamtalet och berätta vad de tycker går bra och vad de behöver träna mer på. I den mall som de utgår från ställs även en fråga till föräldern – eller snarare, en uppmaning att lyfta fram saker som man tycker att ens barn är bra på. Det är ju positivt. Men det kändes som en stor brist att läraren inte själv såg som sin uppgift att lyfta fram styrkor. Till saken hör att läraren är lite ”formell/reserverad” i sin personlighet. Men för en sådan lärare är det ju ännu viktigare att få stöd i mallen för att lyfta styrkor, om det nu inte sker spontant. Jag har hört andra föräldrar som också är besvikna på detta lite stela/formella hos läraren, även om läraren verkar fungera bra i övrigt.

Det finns flera saker som hade varit lätta att lyfta fram hos min son och jag tror det är jätteviktigt för att skapa balans och ge energi till att ta tag i det som behöver utvecklas. Jag är mån om att framföra mina åsikter om detta så konstruktivt och sakligt som möjligt och skulle därför uppskatta mycket om jag kan få tips på forskning som visar på betydelsen av positiv uppmärksamhet kopplat till elevens självförtroende och skolresultat. Jag både tror och hoppas att det finns sådan forskning?

Jag har tagit del av sådan forskning när det gäller relationen mellan föräldrar och barn, men jag antar att detta även kan vara giltigt i relationen mellan lärare och elev?

Svar

Tack för ditt brev. Din fråga är på ett plan ganska enkel: Vad säger forskningen om positiv feedback från lärare? Men bakom frågan finns en önskan om att läraren ska ändra sitt sätt att kommunicera, vilket såklart är mer komplicerat. Jag kommer därför att börja i den änden. Vad är generellt viktigt att tänka på när man diskuterar känsliga ämnen?

För det första är det alltid viktigt att fråga och lyssna innan egna argument kastas in i diskussionen. Konstatera att läraren överlät åt er att lyfta styrkor och fråga vad tanken är med det. Jag vill betona att detta handlar om respekt och ödmjukhet, snarare än ett retoriskt grepp för att göra läraren mer mottaglig. För det andra skulle jag ta upp personliga erfarenheter innan jag hänvisar till fakta eller forskning. Det senare kan uppfattas som ett angrepp på lärarens kompetens. Men om hen har rollen som expert på pedagogik i ert möte, så är du expert på din son. Du vet hur han tänker och känner, vilket är lättare för läraren att ta emot. Förklara att du vet hur mycket positiv feedback betyder för sonen.

I bästa fall lyssnar läraren på dina synpunkter och är beredd att ändra sig. Men om du är tvungen att driva frågan vidare är det förstås bra att vara förberedd. Jag kommer därför att ge referenser till forskning som du efterfrågar, men jag tror samtidigt att du kan ha mer direkt nytta av något annat. Det är nämligen inte bara du, jag och säkert många andra som tycker att lärare borde lyfta elevers styrkor under ett utvecklingssamtal. Det är också något som framgår tydligt både i skollagen och i Skolverkets allmänna råd.

Hur kan det då komma sig att sonens lärare avstår från det? Börja som sagt med att fråga läraren själv, men en möjlig förklaring är att feedback är mer komplicerat än man kan tro vid första anblick. Även om det som sagt finns forskningsstöd för att använda positiv feedback, finns det annan forskning som pekar på baksidor med feedback. Vissa forskare menar att det finns en konflikt mellan att utveckla självständighet (som sonens skola betonar) och att få yttre bekräftelse eller beröm från lärare. Det finns också forskning som visar att en del former av positiv feedback inte har någon betydelse eller till och med kan vara kontraproduktiv i vissa situationer och för vissa elever. Det gäller framför allt allmänt beröm (”Du är en stjärna på matte!”), medan feedback om hur eleven löst en uppgift generellt har positiva effekter.

Enligt min mening går det emellertid att förena de olika synsätten som representeras av olika forskare. Mycket av konflikten är onödig, eftersom den ofta beror på vad man menar med positiv feedback. De som är kritiska till positiv feedback syftar ofta på allmänt beröm, som jag exemplifierade ovan. De som förespråkar positiv feedback utgår i stället från att det ska vara en specifik återkoppling till eleven som handlar om skolarbetet. Jag rekommenderar återigen Skolverkets allmänna råd, eftersom jag tycker att de har lyckats väl med att integrera flera relevanta perspektiv till en tydlig helhet.

Så hur bör en lärare ge positiv feedback under ett utvecklingssamtal? Till att börja med är det viktigt att ge eleven rätt förväntningar inför samtalet. Det handlar inte om en allmän recension av eleven. Det handlar enbart om att följa upp hur eleven ligger till i förhållande till målen för den aktuella årskursen. Läraren ska ge återkoppling om varje mål oavsett om det är uppnått eller ej, vilket innebär att det blir en balans i feedbacken för de flesta elever. För elever som har nått få eller inga mål bör läraren balansera återkopplingen genom att lyfta fram de mål där eleven ändå gjort framsteg. Det verkar som att din sons lärare inte pratade om målen eller kraven som var uppnådda, utan överlät det till er?

Jag vill samtidigt påpeka att utvecklingssamtalet egentligen inte är det bästa tillfället för att ge positiv feedback. Den positiva feedbacken har som störst betydelse i det dagliga pedagogiska arbetet och samspelet med eleven, när feedbacken kommer i ett sammanhang i direkt anslutning till en uppgift. Läraren bör som sagt ändå ge balanserad feedback under utvecklingssamtalet, så att det blir en bra upplevelse för eleven.

Avslutningsvis tror jag att du har goda chanser att komma överens med sonens lärare. Min hoppfullhet beror på ditt sätt att ta upp problemet, där du betonar ditt allmänna förtroende för skolan och läraren. Det fick mig att ta kritiken du tar upp mot läraren på större allvar. Och det minskade risken att jag skulle avfärda dig som en förälder som ställer orimliga krav och är missnöjd med allt som skolan gör. Jag tror att det kommer fungera på samma sätt i ditt samtal med läraren, då jag gissar att du även där kommer att vara nyanserad. Du gör därmed samma sak som du önskar att läraren ska göra – du skapar en balans mellan positiv och negativ feedback. En förutsättning är förstås att den positiva feedbacken känns äkta, men så uppfattar i vart fall jag det du skriver. Många onödiga konflikter mellan hem och skola skulle kunna undvikas om dialogen förs på det respektfulla sätt som du demonstrerar.

På den punkten är du mer än väl godkänd.